Idag var det första gången på 10 år som jag sprang 10 km! Sprang och sprang det är en sanning med modifikation men jag gick inte en meter även om jag sprang väldigt sakta vissa bitar... Det tog 4 km innan jag kom in i någon sorts lunk. Benen kändes väldigt tröga och tunga. Men jag gav mig inte. Efter 8 km var jag väldigt trött och funderade på att gå men då kom det en hjältinna och sprang om mig och ropade "Bra kämpat kom igen!" och då tänkte jag att "nä jag kan inte gå nu" Jag fick lite förnyade krafter och sprang hela vägen till mål!
Nu känns det i benen rätt rejält men det skall det väl göra när man har tränat! Jag är stolt över mig själv!
Härligt att du har kommit i gång!
SvaraRaderaGöteborgsvarvet nästa!
Superduktig är du!!
SvaraRaderaOch tänk att de där hjältarna dyker upp när man minst anar men mest behöver dem :-)
Du ska bara veta hur imponerad jag är! Kram, Maria
SvaraRadera